Dilled Oats

Det händer i Skottland

VM i grötkokning

Grötkokare med känsla för detaljer samlas en gång per år i byn Carrbridge i Cairngorms Nationalpark i Skotska högländerna för att göra upp om the Golden Spurtle.

I gröt-VM tävlar man om äran och en “Golden spurtle”. The Golden Spurtle är en grötomrörare i modell av en snidad träpinne, traditionellt gjord av lönn. Tävlingen till ära är trofén gjord av guld, nåja förgylld

 i alla fall. En Spurtle är cirka tre decimeter lång, sex centimeter i omkrets, mäter två centimeter i diameter och kan endera ha en platt eller spetsig ände. Användningsmässigt motsvarar den vår svenska trägaffel eller träslev.

Det svenska teamet får träna i förväg eftersom gröten skall kokas av ”pinhead oats” och inte som vi är vana vid, på ångpreparerade havregryn. Pinhead oats, är gjort av ej ångpreparerad havre (fullkorn) där kärnan har delats i tre delar efter det att det yttre lagret tagits bort. Pinhead oats heter det i Storbritannien och steel-cut oats är det amerikanska namnet, havregrits kallas det i branschen i Sverige, eller havrekross. Vid okulär besiktning är skotska pinheads något mindre i storlek än svenska grits. Det är också godkänt att tävla med traditionellt stenmalen havre i medium storlek. Att koka gröt på enbart pinhead oats tar 20–25 minuter och ger en gröt med tuggmotstånd och nötig smak. Att koka gröt på enbart de mediumstora grynen tar 8 minuter, att blötlägga grynen över natten förkortar koktiden till 4 minuter. Några använder enbart pinheads till sin gröt, men de flesta tävlande använder en blandning av pinheads och den stenmalda havren av mediumstorlek till sin gröt.

Mästerskapet består av tre tävlingsheat där vinnarna kvalificerar sig till final. Man har 30 minuter på sig att koka både den traditionella gröten och den fritt skapade specialrätten innan de presenteras för Golden Spurtels domare. Totalt 30 poäng kan man få för en perfekt gröt. Viktigast bedöms smaken vara och kan ge 20 poäng, färg och textur kan ge 5 poäng vardera.

Inget lämnas åt slumpen. En perfekt gröt handlar om storleken på havregrynen, saltmängd, vattenkvalité, omrörningsteknik och blötläggningstid. Vid tävlingsstart plockar alla deltagare upp flaskor med medhavt vatten. Basiskt vatten kan ge gröten en grön nyans och gröten kokas i rostfria, emaljerade och non-stickgrytor och kastruller eftersom aluminium kan missfärga gröten.

Enligt domaren Colin Bussey är havre i sig ganska smaklöst och det är en noggrant avvägd mängd salt, tillsatt vid exakt rätt tidpunkt under kokningen som tar fram den nötiga havresmaken enligt honom. Hur saltar en gröt-VM finalist? Lis Ashworth, en skotsk matskribent och produktutvecklare, tillsätter ”a large pinch”, ”en stor nypa”, salt till sin gröt, det är ungefär som ”one tad” och 4 tads är ungefär 1 tesked, säger hon glatt. Neal Robertson, vinnare av gröt-VM 2010 och 2011, använder ”en dod” salt i sin gröt. Och vad en dod är vet ingen av de skotska bybor som jag sitter tillsammans med i publiken, men jag antar att det är som en pinch eller en tad. Årets vinnare (2014), Dr Izhar Khan, specialist inom njurmedicin, använder ”mycket lite” salt i sin gröt, ”men jag använde mer salt i finalen än i kvalomgången”, säger han. Havssalt verkar vara populärt att använda av finalisterna, ”det ger en mjukare smak och är mer förlåtande” säger Neal Robertson som verkar vara publikens favorit även detta år.

En spurtle skall enligt tradition röras högervarv, medurs - för att hålla djävulen borta. Fiona MacDonald, dagens konferencier från BBC konstaterar att det inte verkar vara alla som följer den regeln och undrar samtidigt vilken påverkan det kan ha på resten av dagen? Omrörningstempot varierar mellan deltagarna, från riktigt sakta till närmare vispning. Neal Robertson, har skapat sin egen grötomrörare. Den ser ut som en träslev med två konvexa sidor, ”för att lättare komma åt överallt i kastrullen och så att ingen gröt fastnar i skeden”, säger han.

Blötläggning av havren eller inte? Dr Khan, som använder en mix av stora pinhead oats och medium oats blötlägger sina stora pinhead men inte de medium. Det verkar vara ett sätt som de flesta följer utom Neal Robertson som menar att smaken blir mer söt och nötig utan föregående blötläggning.

Texturen bedöms som tuggmotståndet i gröten, ”en gröt kokt al dente blir svårtuggad och jobbig att äta en hel portion utav” säger domaren Colin Bussey. ”Färgen skall vara gyllene, och det är valet av kastrull och vattnets pH avgör slutresultatets färg” tillägger han.

På en fråga från publiken om dagsformen och humöret kan ha påverkan på slutresultatet av gröten så instämmer finalisterna att humöret för dagen kan påverka den slutliga grötkvalitén, främst då texturen. ”Om du är upprörd, kanske du rör mer energiskt i gröten än om du har en lugn dag, mer energiskt rörande ger en simmigare gröt”.